Det är inte Jesus ord och handlingar som spridit död och lidande  i kristendomens kölvatten, det är alla de ondskefulla människor som tvingat på andra hans budskap som bär ansvaret. Samma sak är det med Tom Penny. Världshistoriens mest begåvade skateboardåkare ska inte lastas för alla miljoner tillgjorda gamnackar, påklistrade blaséuttryck och försenade ryggböjar. Skydiga är alla dom som i sin fåfänga tror att det är möjligt att imitera det unika och plagiera det heliga.

En av dom få som ville men som också kunde närma sig Tom Pennys oefterhärmeliga stil var PJ Ladd. Och det var när denne Ladd slog igenom som det barkade åt Helvetica på allvar. Resultatet blev legioner av kopior av en kopia, en stil som idag är etablerad som det normala sättet att åka skateboard på. Hukad med hängande armar, slö blick ned på brädan, svaga fartpush och en allmänt konstgjord likgiltighet för det råaste som finns – skateboard.

Allt detta har gjort att jag sedan en tid inte visat  Tom Penny det intresse han förtjänar. Men nu har jag äntligen vaknat igen. En av skateboardhistoriens få verkliga giganter tycks nu bara växa i mina ögon ju mer jag återupplever hans verk. Jag har badat Pennyjacuzzi på Youtube hela kvällen, och tänker fortsätta med det tills herr Blund dyker upp. Kommer det någonsin att existera en annan människa som är så uppfylld av sin skateboardåkning som Tom Penny? Så avspänd utan att bli tråkig, så skicklig utan att bli robot, så smakfull utan att bli skitnödig…

Av allt gott jag vältrat mig i denna afton valde jag ut denna ödmjuka minirampsline. Blotta tanken på en spine ger mig stela ben och blodsprängda ögon och att se TP dansa fram och tillbaka över det fruktade området fyller mig med djupaste vördnad.

Visor-beanien av för Penny, frälsarens roll är aldrig avundsvärd.

PS Jag är inte religiös

Detta inlägg postades torsdag, 10 september, 2009 kl 23:37 i Skate. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.