För att inte tappa humöret hela tiden försöker jag tänka så här: Det åks inte mindre bra skateboard i världen idag än för 10 år sedan, det verkar bara så för att det fina drunknar i drivor av sladdrig, tillgjord, nollieinwardheel- och jämfota backsidemithgrindskit. Mike Anderson är en av dom som får mig att tro på min egen hypotes. Jag vet inte ens om det här klippet är nytt, jag vet bara att det aldrig kommer att bli gammalt.
Drösvis av éS-prylar på rea i shoppen.
Snälla kan du inte sluta vara så bitter? Det är så deprimerande att läsa. Vart och vartannat inlägg känns bara som en klagoramsa över dagens skateboard. -Hur de inte åker ”som man gjorde på den gamla goda tiden” eller hur de är ”för cleana” eller ”för bra” och naturligtvis inte kan åka med ”hjärta” då osv. Allt detdär är ju bara trams och har inget med passionen till skateboard alls att göra.
Kan du inte sprida lite gläde och entusiasm istället? Vore så jäkla mycket trevligare.
Tack.
Eller så spelar det inte så stor roll vilka trick folk gör eller hur dom bär sig åt eller ser ut när dom grindar och landar så länge dom har kul?
Jag har räknat. Två av mina senaste tolv poster har innehållit negativa yttranden om dagens skateboardkosmos. Detta är för mig långt ifrån ”vart och vartannat inlägg”.
Men om du vill läsa en blogg som saknar all form av personligt ställningstagande och vilja att uttrycka något mer än ”kolla den här grymma parten” då bör du inte läsa det jag skriver.
Du kallar det bittert. Bitterhet är en känsla som har att göra med att ha fått mindre än vad man förtjänar. Jag tycker inte att jag har fått mindre än vad jag förtjänar av skateboardbranschen, snarare tvärtom.
Har ingenting med passionen för skateboard att göra? Det du kallar för bitterhet är mitt sätt att värna om det finaste jag vet, nämligen skateboard. När jag var en liten pilt och precis hade börjat åka skateboard älskade jag alla proffs, alla filmer och alla märken lika mycket och lika villkorslöst men ju mer man lär sig om något och ju mer äkta kärleken blir till något, desto större blir viljan att hålla koll på hur föremålet för denna kärlek mår.
Jag har alltid haft en drift att analysera skateboardkulturens dagsform och då blir historiska jämförelser oundvikliga. Du kanske tror att jag tycker att skateboard har varit perfekt ”då eller då” men det gör jag inte. Skateboard har alltid haft sina mörka inslag men dom ser olika ut i olika perioder.
Jag tror i slutändan inte att jag kan påverka dessa dåligheter men jag tycker att det så himla kul att diskutera dem att jag inte kan låta bli att uttrycka mina åsikter. Jag tycker det är mycket roligare när människor diskuterar saker än när dom sitter och tittar tysta ner i marken.
Själv då, har du inget konstruktivt att säga om det jag skrivit i detta inlägg? För jag tycker att du gnäller bra mycket bättre än vad jag gör.
Tycker jag har skrivit nog på denna post så jag nöjer mig med ett citat från Julien Stranger. Det var något i den här stilen:
”I never understood people who say ‘I skate for fun and that’s it, if I don’t have fun I’ll quit’. I’ve always thought that to be kind of simple and ridicilous”
Med andra ord: För mig är skateboard är så otroligt mycket större än bara ”kul”. Finns det en person som du älskar riktigt mycket? I sådana fall, tycker du att dina känslor för denna person kan sammanfattas med ordet ”kul”?
Jag tycker absolut inte att man bara ska säga att skateboard är kul, men jag tycker dock att klaga på hur någon utför ett visst trick, som att te.x göra backsmiths jämnfota eller att göra tvärtom på treflippar mest är onödigt. Personen i fråga kanske bara gör det för att dennes stil är som sådan, eller att det för vissa personer är lättare att göra tricket på detta viset. Sen finns det ju alltid folk som överdriver och har en fabrikerad stil och då kanske vi snackar en annan femma, men detta lär väl i många fall vara svårt att bedömma.
Skateboard kommer aldrig ”bara” vara kul vad folk än säger, för vissa dagar hatar man det, vissa dagar älskar man det… Inte fan kommer man lägga ner för det.
Självklart skulle det vara förbannat tråkigt att läsa en blog utan personliga åsikter, det tar ju bort hela poängen.
Tack för responsen mackan. Nej, jag tycker inte heller att det är fel att folk gör sina trick på ett personligt sätt – helt tvärtom – det jag stör mig mycket på idag är att all mediabevakning av skateboard har lett till det rakt motsatta – att alla gör tricken på exakt samma ”speciella” sätt. Ibland tycker jag att hela världen gör t ex 360 flip med exakt samma teknik och det tråkar ut mig något oerhört. Det är enligt mig inget sundhetstecken för skateboard men jag vet tyvärr inte heller vad som skulle kunna vända denna trend.
Det är ju ställningstaganden, personliga åsikter och allt möjligt annat ältande, positivt och negativt, som gör en blogg intressant! Fortsätt i samma skatepassionerade anda Martin! Det är inte mycket annat som skrivs på svenska som jag väljer att läsa om skateboard på internet.
Det finns mycket bra skateboardåkning nu för tiden, men för mig känns det som att i takt med att nivån höjs så kan jag relatera till det allt mindre. När jag ser de äldre filmerna så känner jag igen mig själv i dem på ett annat sätt. Rent filmtekniskt har det hänt väldigt mycket, och det blir mer och mer seriösa produktioner. Det som filmas försöker i regel vara progressivt, där fokus är på det rent atletiska: åka jorden runt och göra de bästa tricken på de kändaste ställena, bräcka konkurrenterna.
Jag gillar nog mer lokala filmer, där åkningen ingår i någon sorts kontext, som speglar hur det är att åka skateboard på ett visst ställe.
Skönt klipp btw (blev inte så mycket diskussion kring det).