Nu till helgen går Millencolin 20 Year Festival av stapeln i Brunnsparken, Örebro.
Det blir två fullspäckade dagar av spelningar, skate och skönt häng. Vi på Junkyard kommer givetvis att finnas på plats med försäljningstält, goa aktiviteter och vårt skateteam.

Spana in eventet på Facebook och glöm inte att delta.

Här är schemat för hela festivalen:

ABC-ya there!

För ett tag sedan satte jag mig ner och pratade allvar med Anders Fridén, sångare i Junkyards teamband In Flames

Vi börjar, som vi oftast gör här på Junkyardbloggen, med att fråga hur står det till med In Flames, både fysiskt och mentalt ?

Det står bra till. Just hemkomna från en 63 dagar lång jorden runt-vända. Nu börjar man komma ner i varv lite igen och komma in i lite rutiner.  Det var första gången vi spelade i Sydafrika, ett fantastiskt fint land och grym publik.

Ni är just nu ute på en omfattande turné. Hur har responsen varit och finns det några roliga eller dråpliga historier ni vill dela med er av?

Responsen har varit fantastisk! Grymt kul. Vår publik är bäst! Självklart blir det mycket dråpliga historier. Du vet det bli mycket dötid och då kämpar man mot ledan. Det kan bli en och annan öl och sedan går det utför, men jag tänkte bespara läsarna dessa historier. Hehe.

Man kan lätt få för sig att många av våra läsare drömmer om att få göra det ni gör på heltid så att säga. Men blir det inte lätt ganska slitigt att ligga ute på vägarna så mycket som ni stundom gör ?

Den frågan ställer man sig ganska ofta; “Varför håller jag på med det här?”. Men alla har dåliga dagar, oavsett om man spelar i In Flames eller om man jobbar på Posten. Det här har ju varit en dröm för mig hela livet och jag känner mig väldigt priviligerad som får hålla på med detta. Kommer man sen till den punkten då det inte längre är rolig, då lägger vi av. Då finns det ju ingen anledning att göra det här.

Jag räknade till inte mindre en 11 stycken Sverige-framträdanden under 2012. Vad kommer fansen att få se? Blir det metalshow deluxe som det var när jag senast såg er på Wacken Open Air 2003, med pyroteknik tillhörande ett mindre krig och svenska fanor?

Hela tanken är att det ska bli lite mindre. Vi har ju gjort stora grejer på Hovet och så där, men nu är tanken att det mer ska bli vi och publiken. Det kommer bli lite naknare fast det är ju klart…lite show kommer det att bli. Vi ville även spela på lite ställen där vi annars inte skulle spelat.

Tanken var att vi skulle få prata med er redan föra året, då ni släppte er senaste skiva Sounds of a Playground Fading men av olika anledningar blev det inte av. Det gör dock ingenting då vi nu lite i efterhand kan få svar på hur ni tycker att responsen varit på just den skivan.

Den har varit jättebra och vi spelade flera låtar från den när vi var ute nu och de mottags minst lika bra som äldre låtar och i vissa fall till och med bättre. Vi är ju ett liveband och vi har med tiden lärt oss att göra låtar som passar bra att framföra live. Skivan går bra och våra låtar har aldrig förr spelats så här mycket på radio, så det är verkligen jättekul.

En fråga som jag bara ställer av helt personliga och egoistiska skäl, då jag är pinsamt intresserad av ljudåtergivning och inspelning är; hur fungerar det att ha er egen IF studio? Man skulle kunna tänka sig att det är många bands stora dröm att ha en egen studio där man kan sitta och göra pålägg efter pålägg.

Det är grymt! Det är som tre studios i en, så man kan sitta där och jobba och skicka grejer mellan de olika lokalerna. Man kan även låsa dörren om sig om man vill vara i fred lite och arbeta utan massa tids press och så där. Samtidigt är det ju viktigt att sätta upp någon sorts tidsram för hur lång tid saker får ta, annars blir det aldrig klart. Är man missnöjd med något kan man  lätt gå in och ändra det och det är verkligen fantastiskt bra! Vi kan inte skriva låtar när vi är ute och turnerar så det blir lite som en skrivarverkstad också. Väldigt väldigt lyxigt.

Superlativen haglar så fort man googlar In Flames. Ni är inte bara ett av de mest stilbildande banden vad gäller metal utan också en av Sveriges största musikexporter. Förpliktar allt detta till att leverera vad folk vill ha eller struntar ni i sådant och väljer ert eget konstnärliga utryck, så att säga ?

*Tystnad* Alltså vi skiter fullständigt i sådant. Vi hade aldrig varit där vi är nu om vi hade brytt oss om sådant. Det finns ju väldigt många tyckare och vi kan aldrig göra alla glada. Vi kör mer på det vi själva tycker är bra. Att folk gillar det vi gör är mer en bieffekt. Hade de inte gjort det hade vi varit hemma i vår källare och gjort det här i alla fall.

Personligen kom jag i kontakt med er musik i slutet av 90-talet och då framför allt era tidiga verk som Lunar Strain, The Jester Race och Whoracle. Diskuterar jag In Flames med mina musikintresserade vänner så betraktar många er som nästan två separata band; det gamla melodiösa dödsmetalbandet och det nuvarande new metalbandet. Är denna indelning felaktig? Finns, så att säga, den musikaliska kärnan kvar?

Den här disskutionen har funnits sedan jag började i bandet och när vi gav ut Jester Race fick jag försvara den mot Lunar Strain. Sedan släppte vi Whoracle och då fick jag försvara den. Så har det alltid varit. Man får hela tiden försvara det man gör. Den här diskussionen har funnits länge och jag följer den med stort nöje. Att vi skulle blivigt ett new metalband tycker jag är felaktigt. Om man lyssnar på det vi gör så låter det verkligen inte så. Men vi är inte samma band som vi var för tio skivor sedan. Man utvecklas som människa och det ger avtryck i musiken. Allt sådant här prat tar vi med en klackspark.

I mina alltid lika rigorösa efterforskningar inför en intervju för Junkyardbloggen snubblade jag över en intervju från Aftonbladet där man kunde läsa att In Flames kan läggas ner imorgon eller om tre plattor. Känns det fortfarande så?

Hehe. En Ding Ding Värld menar du? Nej men det är ju sant det de skriver. Visst är det så att om det inte längre är roligt så kommer vi att lägga ned. Det finns ingen anledning att hålla på annars.

När vi ändå är på ämnet “tredje statsmakten”; vad tycker ni om pressen över lag?

Vi är väl egentligen inte speciellt utsatta för dem. Vi går ju aldrig på premiärer eller liknande, så den delen av journalistiken slipper vi. Men det är ett symbiotiskt förhållande. Pressen behöver något att skriva om och vi behöver nå ut till våra fans. Ibland blir jag dock väldigt trött på att en del måste matas med vad de ska tycka är bra. Jag blir också riktigt less på hur lite utrymme vissa saker ges. Många av de mindre banden vi turnerar med får aldrig en rad i pressen, medan det hela tiden är en väldig fokusering kring vissa saker. Ärdet  Melodifestivalen-tider så handlar allt bara om det och sedan kommer nästa grej.

Ni har fått ganska många andra grejer att pyssla med de senaste åren. Det är restauranger, whiskysorter, ölmärken etc. Hur kommer det sig?

Det är intressen vi har och som vi då kanske ger ett större utryck för. Jag är väldigt intresserad av just whisky och skriver en egen spalt om det i en whisky-tidning . Jag åker även på många whiskyresor, så det kändes naturligt att In Flames fick sin egen whisky. Det har även en annan bra effekt; att det blir som ett andningshål. Det kan bli väldigt mycket In Flames ibland.

Junkyard är Skandinaviens största försäljare av skateboards och tillhörande pryttlar. Ni har själva haft en egen skateboardmodell på Sweet Skateboards, som sålde slut blixtrande fort. Då kommer frågan: finns det något skateboardintresse i In Flames?

Ja, jag har åkt skateboard i min ungdom eller vad man säger. Hehe. Men jag tycker mycket om att titta på det när tillfälle ges och har alltid haft en väldig kärlek till hela kulturen och människorna runt den.

Några sista ord till våra läsare?

Vi är otroligt stolta över att få har er som våra fans.

Glöm inte att ni kan läsa intervjuer med alla våra Junkyard-artister här.

Inte många ingår i den exklusiva Junkyard-skaran, men denna tappra grupp har nu fått tillökning av ingen annan en Lunds förste son; Timbuktu. Få svenska hiphop-artister har lyckats leverera kvalitativ musik, under så lång tid som han och de två senaste skivorna har sålt guld. För er läsning har vi gjort en liten intervju med Jason Diakité och den läser ni här. Nu lyssnar vi på en låt med Timbuktu.

Jag fick i förra veckan chansen att lyssna på den nya Turbonegro-singeln “You Give Me Worms”. Det är ett till vissa delar ombildat band med den nya sångaren Tony Sylvester som ersätter den nyfrälste Hank Von Helvete. Låten som sådan är en tillbakagång till ett tidigare Turbonegro. I förra veckan blev det också klart att Turbonegro kommer att släppa en ny skiva ,”Sexual Harassment”, som dimper ned den 13e juni. Den släpps i hela världen av Volcom Entertainment, utom i Norden där Universal tar hand om den biten. Vill ni lyssna på nya singeln går det bra att göra så här nedanför.

Millencolin, som snart släpper sin nya samlingsskiva THE MELANCHOLY CONNECTION, har haft den goda smaken att ha gjort det möjligt att redan nu lyssna på en av de två helt nya låtarna på skivan.

Lyssningen görs på sanningens högborg Expressen, där ni även kan läsa en kortare intervju. Nedan finns en liten aptitretare av nya samlingsskivan. Typiskt att detta skulle dyka upp just idag. Jag hade egentligen tänkt skriva något om Turbonegro. Ber att få återkomma om det.